onsdag 30 september 2015

Tantvandringen i UKK



Dag 1
Vi vaknar utvilade i våra sängar på Ahopää vandrarhem. Väntar ivrigt på att få ge oss ut på vandring. Idag är dagen som vi väntat och tränat för här. En sista titt på packningen, inget onödigt att bära på med?! Morgonmål, några glada foton vid porten mellan civilisationen och friheten, det känns helt underbart att få ge sig ut i naturen på äventyr med en sådan här härlig "tantgrupp". Tio tanter, på vandring... Första etappen går från Kiilopää över fjället till Rautulampi där vi äter lunch. Utvilade och mätta i magarna fortsätter vi vidare mot Lankojärvi, nu har fjällandskapet bytts ut mot skogsterräng. Efter första dagen och c.19-20km är det skönt att få ställa sig i Lankojärvis iskalla vatten och vaska av sig lite...de modigaste simmade. När vi kom upp från badet möts vi av underbar matdoft...det är dagens "matpar" som är i full gång med att tillreda middagen...renskav och potatismos, mmm bär med kinuskisås, mmmm. Med mätta magar börjar vi så småningom rulla ut sovsäckarna och sedan tar det inte länge innan man hörde första "snarkningarna"... Godnatt mina scoutvänner!



Dag 2
...sägs vara den tuffaste dagen, lite trötta i fötterna kanske från dagen innan och den längsta sträckan att gå, men glada hoppar vi ur sängarna och diskussioner går kring vem som sovit och inte och sovit, varifrån snarkningarna kom osv. Vi är ett härligt gäng... Efter alla morgonsysslor och morgonmål...ett, två, tre, fyra, fem, sex. sju, åtta, nio, tina...alla är med...så tar vi stigen längs Suomujoki. Lite spännande blir när vi skall vada över, men det klara vi galant. Sedan går vi alla som pärlor på en band stigen fram genom skog och över mo, genom dal och över berg. Man hör många muntra skratt och härligt småprat, emellanåt bara tystnad. Den här andra dagen är kanske den med mest varierande terräng och mot slutet av dagen är min fot riktigt öm (tror jag haft skon för spänt?). När vi kommer fram till Luirojärvi där vi skall övernatta har det redan börjat skymma. Det är min och Tinas tur att laga mat, vi bjuder på couscous med mynta, fetaost, aprikoser och nötter (receptet hittar du här). Till efterrätt blev det choklad-cornflakesbollar. Efter maten eldade vi i bastun och tog ett bad, sedan stupade vi i säng. Enligt kartan borde vi ha gått 20km, enligt M:s "stegmätare" hade vi gått 25km...det här var helt klart den tyngsta dagen, kanske delvis för att min fot värkte såå mot slutet av dagen...men skulle jag få välja att gå om en dag skulle jag välja den här för det var den vackraste och mest omväxlande dagen.



Dag 3
Godmorgon! Idag skall vi njuta...bara 8km vandring den här dagen...de som inte tyckt de gått tillräckligt ännu packar sina ryggsäckar och ger sig av för att bestiga Sokosti, vi andra eldar bastun, njuter, tvättar håren, simmar och tar det lugnt. När det börjar närma sig lunchtid tar vi rinkkorna på ryggen och går ett stycke...för vem vill väl äta lunch vid ett bord i en stuga när man kan göra det ut i den fria naturen?! Den första biten bar det bara uppåt, uppåt... där barrskogen byttes mot fjällbjörkskog och tog vi lunch. Efter lunchen vandrade vi i fjällbjörkskog med underbara vyer, man kan se hur långt som helst, fjälltoppar som sticker upp här och där...jag njuter, tänk att just jag får uppleva det här... men jag ångrar mig så att jag inte var med och besteg Sokosti (för då hade jag också varit uppe på en av de där topparna), jag var rädd för min fot helt i onödan för hur jag än känner efter är den inte det minsta sjuk idag. Den här dagen har vi sett möss (som hade varit och besökt våra rinkkor under natten), fjällripor och lite före vi kom fram till stugan vid Tuiskukuru träffade vi på familjen lemmel. Vid stugan var det liv och rörelse, vi hade inte så "mycket" folk de tidigare dagarna, bara mött någon enstaka, men här var det flera tält... Efter en utsökt middag (risotto) plockade vi fram sångböckerna och satt sedan och sjöng och hade det mysigt tills en efter en började söka sig till sin sovsäck.



Dag 4
Vi väcks av Nickans sång, alla vaknar genast men ingen vågar säga något först (vi är liksom inte vana att höra något av henne innan hon fått sin kopp kaffe)...sedan utbryter ett härligt sorl... Det här är den näst sista morgonen på vår tantvandring...vi börjar ha vanan in att äta morgonmål, förbereda lunchen och packa ihop våra saker. Man märker också tydligt nu att det börjar minska med saker i rinkkan. Idag har vi sikte på Suomunruotku stugan (15km dit) invid Suomujoki. Vår färd går från Tuiskukuru dalen, vi rundar södra sluttningen på Pikkutunturit ner längs Vintilänoja till Suomujokis tjärnar, äter lunch vid Salolampi laavun, fortsätter västerut längs Suomujoki till Aitaoja bron och vidare längs älvdalen till Suomunruotku. Den här kvällen känns det lite vemodigt...sista middagen (Italienskgryta och plättar med hjortronsylt), sista sångstunden, sista gången vi breder ut våra sovsäckar korsar våra armar och håller i vännerna brevid då vi sjunger tapto, sista gången vi "sussar" gott tillsammans...imorgon borde vi nå vårt mål. Tur att att det bara är sista gången på just den här vandringen...för nya vandringar är redan inplanerade...



Dag 5
Hör och häpna vi väcks med sång igen...Diskussionerna vid morgonmålsbordet går kring vad man tagit med för mycket av...nästa gång så och nästa gång så... Vi börjar dagens 14km med att vada över älven, kommer till en bred stig som skall leda oss tillbaka till Kiilopää. Visst är här ljuvliga landskap (sången jag trivs bäst i öppna landskap skulle passa in här), men ändå skulle jag ha lust och vända om. Jag vill inte nå vårt mål, jag vill fortsätta vara ett med naturen, jag vill inte "bryta upp" med gruppen...men samtidigt längtar jag hem till familjen! På något vis känns den här dagen som om vi bara gick och gick...jag har massa foton från detta fjällandskap...för jag bara inte vill lämna det bakom mig. Men allting har en ände...vi kommer fram till Kiilopää, tar taxi till Saariselkä, njuter på spa och restaurang sover i vita lakan och väntar på att får åka hem följande kväll...



Det här var min första "tantvandring", jag är evigt tacksam att jag blev tillfrågad av de andra scouttanterna i kåren om jag ville komma med... Lite funderade jag på förhand att hur skall det gå med så många "tanter", så nära inpå varandra många dagar...men nu med facit på hand vet jag att det går alldeles utmärkt. Jag tycker vi fungerade jätte bra tillsammans, "inget kiv, avund och strid sliter vårt vänskapsband" (som det står i Scoutkamrat sången). Jag funderade också på hur det skulle gå att vara borta från familjen så många dagar, har inte varit "ensam" någonstans förut, men det gick också. Visst saknade jag dem här hemma och hade skuldkänslor över att jag fick njuta och uppleva allt det här...men med vårt glada gäng hann man inte tänka så mycket.

Samtidigt som det här var min första tantvandring var det en "minnenas vandring" för mig. Jag, Janne och Edvin (då sex år) har vandrat nästan samma rutt sommaren 2009. Jag kände igen oss på många ställen som att här satt vi runt elden, här stekte vi plättar, där hade vi tältet, här hjälpte Edvin till med att såga ved, här täljde han sin första barkbåt osv. osv. det var ljuvligt. Hoppas vi någongång kunde få göra en sådan här vandring med hela familjen!

Jag är så glad att jag fått göra den här vandringen!

onsdag 23 september 2015

Fotosvampen...

Där står den högst uppe i vår pulkkabacke. Det var idag på morgonen när jag förde pojkarna till skolan som jag såg den och sa "titta vilken svamp!" Till svar fick jag "det ser ut som en fotosvamp"...sedan rann historierna iväg om hur pappa skulle sätta ut det på Facebook och det skulle komma en massa japaner och foto och så skulle de börja bråka osv. Ho,ho jag förstår inte varifrån barnen hittar på sina historier...

Nå, nog med fotosvampen...nu skall jag ställa igång med brödbakning...

Ha en bra dag!

fredag 11 september 2015

Lappland -here I come!



Den här veckan har jag inte varit mig själv, har mest gått i egna och funderat, skrivit listor, plockat fram saker osv. osv. Jag har nog lite resfeber! Skall första gången fara på "resa" utan man och barn, -pirrigt hur skall jag klara mig!? Däremot har jag nio härliga "tanter" med mig...vi har sikte på UKK. Tantvandring alltså! I bästa ruska tiden (?), vi får väl se!? Nu är rinkkan packad, flygbiljetten utprintad, pengar skall jag gå och hämta...vad annat?

Ha en fin vecka, så hörs vi bara jag är tillbaka!

onsdag 2 september 2015

Sista augusti dagarna...

 
 
 
Nu är det bara att börja inse att hösten är på kommande, inget illa med det. Jag har i alla fall haft ett underbart veckoslut, trevliga sista dagar i augusti. Fredagen och regnet till ära ställde jag och Tristan till med bullabak...en härlig bulldoft spred sig i huset i takt med att regnmolnen gled bort. Fint väder!, ett samtal till mamma och min syster och vi är på väg till Borgå gamla stad där man firar "köpnatt". Även om butikerna stängde först klo 22 hann vi inte gå i alla butiker, men vad gör väl det, vi får ta dem en annan gång. Lördagen var lovad åt barnen...oj så skoj vi hade det på Borgbacken! Efter en hel dag av hit och dit och upp och ner var det ännu dags för Midnight run, och tro det eller ej -det var jag som sprang det den här gången, Janne och barnen fick agera hejarklack. På söndagen var det "familjedag" på Jannes jobb så vi fick en rundvandring där med en massa olika aktiviteter på vägen. Skojigt att få ett "ansikte" på det han talar om...och även om han jobbat där xx antal år så har jag inte ens varit in på hans kontor (men nu förstår jag när han säger att bordet är översvämmat av papper ;-)). Väl hemkomna från familjedagen var det "hopi hopi" att få cupcakes bakat åt mina gäster, scouttanterna jag skall iväg och vandra med...en sista genomgång av programmet. Det blev ett fullspäckat veckoslut så när barnen på måndagen åkt iväg till förskola och skola tog jag mig en rask promenad längs spånbanan, kände in att hösten är här...fick riktigt "höstfiilis", så väl hemma böt jag skorna till stövlar och gick till skogs...och kom hem med ett ämbar lingon. Så jag njutit...fått egen tid, fått vara med familjen, klarat av att springa tio kilometer, hunnit baka och träffa vänner...och allt detta kronas ännu med att jag blir bjuden på picknick av min käraste dotter.